Påven öppnade CI:s generalförsamling

”Den som tar del i Caritas uppdrag är ett sant Kristusvittne”

I sin predikan under öppningsmässan för Caritas Internationalis 20:e generalförsamling som började den 12 maj 2015 i Rom sade påve Franciskus att Caritas, som är den katolska kyrkans organisation för humanitära insatser och utvecklingshjälp, visar på den kraft som det kristna hoppet är. Likaså visar Caritas kyrkans vilja att komma varje människa, som i sin person bär Kristus, till hjälp. Detta gäller inte minst de fattiga och de som lider.

Foto: Caritas Internationalis

”Varje människa som tar del i och lever det uppdrag som Caritas har fått är ett sant Kristusvittne”, sade påven.

Caritas Internationalis generalförsamling hålls vart fjärde år och har denna gång samlat nära 400 representanter från sina 165 nationella medlemsorganisationer världen över. Tillsammans kommer de att diskutera och godkänna ett ny strategisk plan och en budget för de kommande fyra åren.

Här följer en översättning av påve Franciskus predikan under öppningsmässan:

”Läsning ur Apostlagärningarna (16: 22-34) som vi just hörde visar oss på något viktigt. Det är vakten i det fängelse i Filippi där Paulus och Silas sitter fängslade, som gör vad den uppretade folksamlingen kräver. Domaren ser först till att Paulus och Silas pryglas och sätts i fängelse och han säger till fångvaktaren att vakta dem noga. Sedan under natten, när han känner jordbävningen och ser hur fängelsets dörrar öppnas, blir vakten ångerfull och vill ta sitt liv. Men Paulus lugnar honom. Då grips han av förundran och faller på knä och ber om att få del av frälsningen.

Berättelsen visar oss hur den här mannen tar de första och nödvändiga stegen på vägen som leder till tron och till frälsningen. Tillsammans med sin familj lyssnar han till Herrens ord. Han förbinder Paulus och Silas sår och han och hela hans familj döps. Till slut, full av glädje, välkomnar han Paulus och Silas i sitt hem, dukar bordet och ger dem att äta.

Evangeliet uppmanar oss att tvätta de lidandes fötter och förbinda deras sår och att erbjuda dem ett bord att komma till. Enkelheten i dessa handlingar, i vilka Ordet tas emot och dopets sakrament följs av ett mottagande av våra bröder och systrar, gör att de blir till en enda handling: att ta emot Gud och att ta emot vår nästa. Att ta emot andra med Guds nåd. Att ta emot Gud och uttrycka det genom att tjäna våra bröder och systrar. Ordet, sakramenten och kärlekshandlingar hör samman, hänvisar till och befruktar varandra, precis så som vi kan se i dessa vittnesbörd från den allra första kyrkan.

I denna handling kan vi se hela Caritas uppdrag. I dag är Caritas ett stort nätverk som är erkänt över hela världen för vad det uträttar och för vad det har åstadkommit. Caritas är ett sant uttryck för kyrkan i många delar av världen och det måste fortsätta att växa i församlingar och samhällen och så förnya det som hände under kyrkans första tid. Faktiskt är det så att allt vad ni gör är beroende av detta enkla och ödmjuka mottagande av Gud och vår nästa. Det är källan. Tar vi bort den källan kommer Caritas att försvinna. Detta välkomnande är något ni först gör personligen och av det följer att ni går ut i världen och där tjänar varje syster och broder som ni möter som er nästa. Tack vare det undviker ni att bli bara ytterligare en biståndsorganisation.

Det finns inga stora och små Caritas-organisationer. De är alla lika. Låt oss be Herren om nåden att förstå vad den sanna storleken av ”Caritas” är. Nåden att undvika att tro att en välorganiserad centralisering är vad som behövs. Nåden att förstå att ”Caritas” alltid finns ute vid gränserna, i varje enskild kyrka. Nåden att tro att det centrala och sammanhållande ”Caritas” endast är en hjälp, en tjänst och en gemensam erfarenhet, men inte en överordnad.

Den som tar del i Caritas uppdrag är inte vilken hjälparbetare som helst, utan är ett sant Kristusvittne. Det är en person som söker Kristus och låter Kristus söka henne eller honom. Det är människor som älskar med Kristi kärlek som är en kärlek som ges gratis och är en gåva. Alla våra strategier och planer förblir tomma om vi inte låter denna kärlek bära oss i det vi gör. Inte vår kärlek, utan hans kärlek. Eller ännu bättre: vår kärlek, renad och stärkt av hans kärlek.

På detta sätt kan vi tjäna alla och bereda ett bord för alla. Det är också den vackra bild som evangeliet i dag ger oss: att duka ett bord. Också nu dukar Gud eukaristins bord. Caritas dukar många bord för dem som är hungriga. För något år sedan lanserade ni kampanjen ”En mänsklig familj. Mat till alla”. Det finns i dag alltför många människor som inte har nog att äta. Det finns nog med mat på vår planet för alla, men det tycks som om det finns en brist på vilja att dela med sig. Vi borde duka ett bord för alla och be att det ska finnas ett bord där alla får plats. Vi måste göra allt vad vi kan för att alla ska ha nog att äta, men vi måste också påminna de mäktiga här i världen om att Gud kommer att kalla dem till dom en dag och att det då kommer att avslöjas om de verkligen försökte att ge honom själv, som är i varje person, nog med mat (jmf Matt 25:35) och om de gjorde vad de kunde för att skydda miljön så att denna mat kunde produceras.

Och när vi talar om eukaristins bord får vi inte glömma våra systrar och bröder som på ett våldsamt sätt har tagits ifrån kroppens och själens näring. De har drivits bort från sina hem och sina kyrkor som ibland har förstörts. Jag upprepar min appell att inte glömma dessa människor och dessa oacceptabla orättvisor.

Tillsammans med andra biståndsorganisationer i den katolska kyrkan visar Caritas på detta sätt den kraft som finns i den kristna kärleken och visar på kyrkans vilja att komma varje människa, som i sin person bär Kristus, till hjälp. Detta gäller inte minst de fattiga och de som lider. Det är vägen som ligger framför oss. Och med det perspektivet hoppas jag att ni kommer att lyckas i ert arbete under dessa dagar. Vi anförtror dem åt jungfru Maria som gjorde detta mottagande av Gud och nästan till en fundamental del av sitt liv. Och i morgon firar vi Vår Fru av Fatima, som visade sig för att tillkännage segern över ondskan. Med sådant stöd tvekar vi inte att fortsätta med vårt uppdrag. Amen.”

Text och översättning av påvens predikan: Caritas Sverige